Jag satt på tåget hem i fredags och läste ut längta barn - en antologi om barnlöshet och i slutet av boken är det några personer som beskrier hur de har valt att gå vidare i livet med eller utan barn (vilket ioförsig hela boken handlar om) men jusst de här berättelserna provocerade mig något så till den milda grad! I vissa fall var det omgivnningen som stämplade dem som offer och ibland var det undertonen i deras egen berättelse.
Jag kännde verklikgen att jag VÄGRAR vara ett infertilt offer, det är möjligt (eller efter 4 år fastställt) att jag har svårt att bli gravid men något offer tänker jag INTE vara!
igår kväll när jag skulle lägga ner boken i min "hemliga låda" slog det mig hur motsägelsefull den här bilden är. Där oanpå det lilla lapptäcket med dinosaurierna ligger boken som säger att det kanske alldrig kommer att hända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar