Sidor

onsdag 27 oktober 2010

Nya tag

Det senaste 1 1/2 året har varit tufft, det är mycket som har hänt

Jag har varit gravid vilket var både underbart och överjävligt. Underbart för att jag fick uppleva en graviditet igen och överjävlig för att jag mådde så fruktansvärt illa och för att det hände så mycket tråkiga saker runtomkring mig som gjorde att jag inte kunde hänge mig helt åt min bebislycka.

Jag har blivit tvåbarns mamma, något som jag för några år sedan inte trodde att jag skulle få uppleva.

Jag har inte blivit tvåbarns chockad även om jag väntade länge och väl på att den skulle slå till så har den än så länge uteblivit. Jag tycker väldigt sällan att det är jobbigare med två barn än ett.

Jag har blivit utesluten ur sammanhang som jag trodde att jag hade en självklar plats i, och även om jag kan gissa mig till anledningen och isåfall till viss del förstå den så har så klart gjort väldigt ont och gjort mig väldigt ledsen. Jag har blivit ignorerad gång på gång och suttit upp flera kvällar och funderat över vad jag gjort för fel för att förtjäna att behandlas så här. Jag har insett att jag inte är den enda som blivit utsatt för det här vilket på sätt och vis är en tröst.

Jag har sprungit i skyttetrafik till BVC och barnkliniken med Lukas för att han inte gått upp i vikt som han ska. Allt det har tack och lov löst sig nu och han börjar vara en riktigt knubbig och matglad liten kille. Nu återstår bara några återbesök till banklinikens sjukgymnast för att hålla koll på att hans huvudform fortsätter att gå åt rätt håll.

Jag har krigat med försäkringsbolaget för att Lukas skulle få en barnförsäkring efter att den som vi ansökte om när han var 11 dagar gammal "kom bort"  och de inte ville försäkra honom alls när strulet med hans vikt uppdagades. Detta kan låta som en skitsak men sammantaget med allt annat som hände då så höll det på att knäcka mig och jag vågade inte blogga om det av rädsla för att någon som kunde påverka hans rätt till färsäkring skulle läsa och att det skulle "skada" ansökan. Kan verka ologiskt men min hjärna funkade inte direkt logiskt då...

Jag har åkt ambulans för första gången i mitt liv
Jag har gått i baklås och är konstant stressad och orolig. Kanske inte så konstigt med tanke på att varje gång jag lugnat ner mig har något nytt hänt...

När jag hamnar i sådan här obalans så börjar jag försaka mig själv och viker mig dubbel baklänges för att vara alla andra till lags istället vilket leder till att oavsett vilken situarion jag hamnar i så känns det som att vilket allternativ jag än väljer så väljer jag fel... Jag kan inte vinna.

Jag har nu bokat tid med en beteendevetare genom BVC och hoppas att hon kan hjälpa mig att hitta tillbaka till mitt lugna trygga rationella jag igen.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Lilla gumman, du vet var jag finns. Och nästa gång vi träffas ska vi inte träffa på nått rikspucko som hotar oss med stryk eller åka ambulans!
Stora styrkekramar Lena

kattmamman sa...

Kramar till dig!

Vi kan väl försöka träffas snart igen? Och få lite tid att prata.

Tänker ofta på er.

Linda sa...

Lena - Tack

Kattmamman - Jag tycker absolut att vi ska ses snart igen, det är alldeles för länge sedan. Tänker på er också.

Anna-Bell sa...

Det låter ju bra, att prata med någon och få spy ut en massa grejer. Kram