När jag och min kollega skulle gå kvällsrunda* till våra boende så hade jag mina jackfickor så fulla med pryla (telefoner, vanatar, nycklar, medecin) att jag såg bokstavligt talat gravid ut. Min kollega skojade och undrade när det var dags och vi började prata om barn, Jag sade att det inte bara är att skaffa och då kom det... 1, ja, det brukar ju inte funka när man vill som messt och 2, jag har ett par bekanta som adopterade och... (ni kan ju resten utantill) behöver jag nämna att jag har kramp i käkarna av ilska?
När jag kom hem däremot så möttes jag av en glad älskling i hallen som pussade mig och sade att jag hade en present i köket...

...gulliga eller hur.
2 kommentarer:
Jag är inte så förtjust i företeelsen "alla hjärtans dag" Men de där nallarna var ju bara gulligast :-)
Och korkade kollegor och kommentarer vet man ju allt om vid det här laget. Jag orkar faktiskt inte ens bli sårad längre... fast ibland säger jag att -Vet du att du just skuldbelagde mig för att jag är infertil? Det brukar få de flesta att tänka till.
Jag har oxå lite blandndade känslor inför alla hjärtans dag, tycker egentligen att det är roligare att bli uppvaktad utan annledning.
Det var ett bra svar på tal tycker jag, den måste jag komma ihåg!
Skicka en kommentar