Låt mig sova!

Jag vet inte om det är hormonerna som har börjat spöka för i vanliga fall skulle jag sova mig igenom ett världskrig även om det utkämpades i sovrummet.

Natten mellan lördag-söndag vaknade jag av att någon ringde på dörren (trodde jag) och for rakt upp ur sängen snodde åt mig täcket och sprang för att öppna med en enda tanke i huvudet - att jag måste hinna öppna innan de kliver in med nyckel... i själva verket var det någon som gick förbi och busringde på porttelefonen. Lyckades dock somn om trots den massiva hjärtklappningen jag fick av detta brutala uppvaknande. Stackars maken låg kvar i sängen utan täcke och undrade vad jag höll på med.

Natten till idag vakndade jag först av att maken nös. sedan att han var uppe och tassade. klockan sex i morse satte min mobil igång att tuta (tydligen hade jag lyckats sätta på ett larm igår när jag skulle ändra signal på den), fem minuter senare går makens klocka (radion) igång på högsta volym (någon hade kommit åt volymkontrollen när vi dammade igår). Lyckades återigen somna om fram till strax innan åtta då jag får ett sms. Klockan åtta ringde min klocka!

Hoppas verkligen att jag får sova hela natten som kommer!