Med lite distans

Såhär med lite distans till kuratorbesöket så var det nog ganska bra. Hon sa många bra saker, de rätta sakerna... som att vi troligtvs skulle få barn även om vi inte gjorde IVF. Och att det faktiskt är bättre att vara oförklarligt barnlös än att ha fått en diagnos*

Hon bekräftade även att det är helt OK att vara egocentrisk och "strunta i" skolan och jobbet, det viktigaste är att jag mår bra och fokuserar min energi på IVF:en och så tyckte hon att det var bra att jag hade en positiv inställning och iskallt räknade med att det här ska gå vägen!


*när vi gjorde vår utredning och fick veta att vi var oförklarligt barnlösa var jag förtvivlad, jag ville att de skulle hitta ett fel som gick att fixa. Att de inte hittade något fel var det värsta som kunde hända tyckte jag.