På begäran

En liten inblick i ett hormonmonsters liv och hjärna:

Vissa dagar känner man sig fullkomligt normal (nåja som sig själv iallafall) medans anndra dagar känner man sig som ett vilt monster med klor och huggtänder som bara vill strimla allt som kommer i ens väg. Anndra dagar vill man bara krypa ihop under en filt i soffan och titta på film och gråta tills ögonen faller ur, strunta i att telefonen ringer, strunta i att laga mat, strunta i ALLT! För det mesta känner man sig helt labil, man litar inte på sig själv. Vet inte om man kommer att vara "snäll" hela dagen eller om man kommer att få ett vansinnesutbrott för att favorit jeansen inte är tvättade eller sockret är slut. Det skiftar lika fort som man knäpper på och av en lysknapp. Man skulle kunna dra paralleller till panikångest som ju oxå dyker upp helt utan förvarning.

Jag har blivit bättre på att behärska mig, att känna när ett utbrott är på G men det är inte alltid det går att hindra, För när det slår till så är det verkligen som att knäppa på en lysknapp, det är som om en främmande livsform tar över ens kropp och man själv kliver ur och står brevid och undrar var den där galningen kom ifrån! Och när det väl har slagit till finns det ingen återvändo.

Vad kan då omgivningen göra?
Blir du utsatt för ett raseriutbrott är det bara att lägga sig. Vad du än gör säg inte emot! Håll bara med och gå inte in i den diskussion! Den kan man ta senare när utbrottet har lagt sig.

Försök att bete dig som vanligt, behandla mig inte som om jag är konstig för jag känner mig redan konstig, som en utomjording.

Om jag vill prata så säger jag till.

Om jag verkar sur och grinig över småsaker ignorera det, och försök inte att skoja bort det. Försök inte heller att assosiera allting jag gör till att jag är knäpp pga hormonerna. Jag finns faktisk kvar som person och jag vill inte bli reducerad ner till en hormongalning.

Om jag överreagerar över småsaker och verkar handla irationellt så är det anntagligen så att jag överreagerar. Men just där och då så är det för mig en jättestor grej som verkligen gör mig arg/ledsen/sårad och jag kan inte rå för att det är så jag känner.