Om en halvtimme ska vi vara där, på vul. Och jag är så nervös att jag kan gå upp i atomer!
Tänk om det inte finns någon därinne. Då kommer jag att ligga där med benen i vädret i min mammakjol och så finns det ingen där! Eller ännu värre det finns någon där men inget hjärta som slår... Men om det vore så så borde jag väll ha märkt något, eller?
Ja, ja snart vet vi.
Skönt iallafall att maken bestämde sig i sista sekunden för att följa med, trots att han får ta hela förmiddagen ledigt.
1 kommentar:
Ja, va skönt med lite moraliskt stöd när man ligger där och är nervös. Kommer precis ihåg hur jag kände mig. Det är ju inte så romantiskt i sig att ligga med benen i vädret medans en läkaren (i mitt fall en manlig läkare) gör VUL:et ... men det är ändå något man vill uppleva tillsammans.
Hoppas att ni får se något underbart vackert idag!!
Tänker på er (kommer att gå in hit massor av gånger tills dess jag vet hur det gick ...).
Skicka en kommentar