Tentaångest

Efter en natt av mycket vridande och vändande och dålig sömn trotsade jag min ångest och satte mig på tåget mot stockholm.

Väl framme på skolan såg det länge ut som om jag skulle bli ensam om att skriva tentan men strax innan nio dök det upp en person till.

När jag fick tentan och slog upp det första bladet var jag nära att börja gråta... massor med frågor om synapser och nervceller och jag känner hur hela mitt huvud blir tomt! Jag bläddrar panikslaget förbi dem och börjar fylla i svaret på de frågor som jag kunnde och gick sedan tillbaka till nervcellerna och chansade lite innan jag lämnade ifrån mig tentan.

Jag hoppas verkligen att läraren rättar snällt! Så att jag kan få den här sista anatomitentan ur världen. Han lovade att rätta dem i helgen så jag borde få svar i början av nästa vecka.