I går var det då dags för vår andra träff.
Vi pratade om förlossningen och olika varianter på smärtstillande. Maken var rätt sugen på lustgasen så han upplyste mig om att det var bäst att det fanns dubbla uttag på rummet.
Jag håller fortfarande fast vid att ingen kommer i närheten av mig med sterila kvaddlar* och jag är fortfarande skeptisk till ryggbedövning vilket nog mest handlar om min negativa inställning till nålar men jag kommer säkert att ändra mig när jag väl är där. Och appropå nålarna så tyckte jag att det var skönt att höra att man slipper den där läskiga nålen på handen om de inte märker att de kommer att behöva en sådan av någon anledning (man sätter inte sådana rutinmässigt som jag trodde). Man får vara glad för det lilla =)
Vi fick även titta på en skalpelektråd** och ågerigen visade sig makens grottmäniskogen för en kort stund =) När vi gick hem så sade han till mig att: ingen sätter en sådan där på min bebis! Jag börjar inse att jag kommer att få ta med mig ett par handbojor till förlossningen så att jag kan kedja fast maken i sängkanten, annars finns det en viss risk för att han kommer att ge barnmorskan en snyting.
* koksaltlösning som sprutas in under huden och gör så ont att man "glömmer" förlossningssmärtan.
** en liten sladd som man sätter fast på bebisens huvud för att kunna hålla koll på hjärtljud osv när det inte längre går att lyssna på barnets hjärta genom min mage. Den "skruvas" fast i huden på bebisens huvud med en liten spiralformad tråd.
1 kommentar:
Hua!!! Jag vet inte hur skalpelektroden ser ut och tur är väl det för Lovisa var tvungen att ha en sån. De kunde inte ta CTGn från bandet på magen för den gled ner hela tiden och vi tappade kontakten. Faktum är att hon nästan 4 månader senare fortfarande har märke efter elektroden.
När det gäller ryggbedövningen så tog jag den utan att blinka trots att jag fullständigt HATAR sprutor. Det är liksom 2 sekunders lidande och flera timmars befrielse. Rekommenderar varmt.
Lustgas: me like!!!
Skicka en kommentar