Jaha, så var det dags igen. Anndra kvällen den här veckan som jag sitter uppe, kan inte (vill inte) sova. tankarna snurrar som en enorm bisvärm i huvudet och jag förstår ingenting. Känner mig trött, matt, slut som människa. Överkörd, ledsen och totalt oförsående. I vissa fall förstår jag inte mina egna reaktioner, i anndra fall är jag bara förbryllad. Förtvivlad.
Vad det handlar om tänker jag inte gå in på här, tyvär för er som läser för det blir nog ett ganska svårt inlägg att förstå.
Jag känner att jag har tappat fotfästet. tappat självkänslan och självförtroendet, orken. Jag har tappat MIG.
Jag vet inte vart jag ska vända mig, vem orkar med ännu en trasig, vilsen själ. Alla har fullt upp med sina egna personliga helveten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar