Synsk??

Förra våren läste jag på Hannas blogg om en sajt där man kunde registrera värkarna, man tryckte på en knapp när värken började och så igen när den slutade. Jag tyckte att det var ett lite smart sätt att ha koll på hur täta värkarna är.

Igår kväll bestämde jag mig för att leta reda på den eller en liknande sajt... på Hannas sida fungerade det inte att leta inlägg bakåt så jag lade in en fråga i ankomstgruppen på AFF istället och fick en länk som inte fungerar *suck* Istället satte jag mig och googlade lite och hittade åtminstonde ett program som man kunde annvända.

Klockan 4 i morse vaknade jag och gick upp för att gå på toaletten, jag tycket att det gjorde ovanligt ont att ta sig ur sängen men tänkte inte mera på det utan stapplade iväg till toaletten och tillbaka igen halvt i koma. När jag har lagt mig igen är det nästan omöjligt att hitta ens en dräglig ställning att ligga i eftersom magen gör ont och ryggen känns trött, dessutom mår jag illa. Efter 20 minuters bökande bestämmer jag mig för att gå upp och röra lite på mig, kanske är det bara bebisen som ligger på fel ställe och som flyttar på sig om jag rör mig lite grann...

Det känns som om jag blivit överkörd av ett tåg! Magen är stenhård och värker, ryggen molar och så mår jag illa. När magen och ryggen tar en paus så leker bebisen hela havet stormar och hela magen går i vågor. Jag som trodde att A, bebisen skulle bli lugnare när den har fixerat sig. B, bli väldigt lugn när värkarna börjar. Det verkar som om jag är grundlurad.

Jag vankar runt en stund och "klappar" magen, föröker yoga-andas för att slappna av i kroppen vilket faktiskt hjälper. Efter en stund sätter jag mig i en av våra underbara fåtöljer med en kudde bakom ryggen och försöker vila lite... jag lyckas tillochmed nicka till en kort stund.

Värken i magen och ryggen börjar mer och mer påminna om mensvärk, likaså illamåendet. Däremot så saknar jag de där pauserna som det påstås att man har mellan värkarna (om det nu är det det är) jag tycker bara att det går ont överallt hela tiden.

Vid 5,40- konstaterar jag att maken inte kommer att få åka till jobbet idag, åtminstonde inte ännu på några timmar. Vid 6-tiden tassar jag in till honom och stänger av alarmet på klockan och säger att han kan sova en stund till för han får inte åka till jobbet idag, åtminstonde inte ännu. Han fattar till att börja med inte vad jag pratar om utan tror nog att jag skojar med honom. Jag förösker krypa ner i sängen igen vilket gör ONT! vår mjuka säng klarar inte av att ge stöd åt mina 11 extrakilo. När jag har lyckats baxa mig ner i sängen får jag världens anfall av frossa och ligger och huttrara och skallrar tänder. Jag klarar inte av att ligga i sängen särskilt länge utan går upp och vankar en stund till och går sedan in och sätter mig mot väggen i fotändan av sängen och pratar med maken som nu börjar inse att det kanske faktiskt är någonting på gång.

Jag växlar mellan att vanka omkring, sitta i fåtöljen och försöka sitta i den alldeles för mjuka sängen.

Vid 7.30 somnar jag i fåtöljen och lyckas sova till strax innan 9.00 då jag väcker maken och säger åt honom att ringa till jobbet. Vid det här laget har det lugnat ner sig, jag mår inte illa och har inte heller särkilt ont mer än när jag försöker resa mig... Jag är mest trött.

Resten av förmiddagen har det varit ganska lugnt, jag har likadana sammandragningar som jag har haft de senaste veckorna, är öm i "ljumskarna" och har svårt att gå upprätt. Det känns ungefär som dagarna efter äggplocket. Dessutom känns det som om jag har stora blåmärken på sidorna av magen.

Är det här ett falsklarm eller är det något på G? Det lär visa sig. Jag lovar att rapportera om det händer någonting.