När raketbebisen kom till världen

Jag tänkte att jag skulle berätta sagan om när raketbebisen kom till världen.

På morgonen vid 10-tiden var jag och Linus förbi MVC för att lämna urinprova och efter det gick vi ner på stan för att uträtta några småärenden. När vi kom hem igen hade jag ganska ordentliga samandragningar men reflekterade inte så mycket över det föräns jag insåg att jag var tvungen att andas mig igenom dem. Bestämde mig då för att ringa hem maken för säkerhetsskull. Jag fixade lunch till mig och Linus och vi åt i väntan på att maken skulle komma hem.

Maken kom hem vid 14-tiden.

Vid 15-tiden börjar samandragningarna att kännas ganska ordentligt men jag är fortfarande övetygad om att det kommer att ta tid, det gjorde det ju med Linus... Jag ringer iallafall förlossningen och berättar hur läget ligger till och de säger att det är ganska fullt så det är bra om jag kan vara hemma så länge som möjligt men att jag är välkommen när jag känner att jag inte víll vara hemma längre.

Mina småsyskon kommer förbi och hämtar upp Linus för att ta med honom på bio.

Vid 16-tiden känner jag att jag åtminstonde vill åka in till förlossningen för kontroll och vi packar ihop det vi ska ha med oss och går till bilen precis innan jag kliver ut genom dörren hemma känns det som att jag får en krystvärk men jag tänker att det måste vara inbillning.

På väg till sjukhuset råkar vi ut för två(!) stopp pga att tåg ska passera, maken börjar nu bli lätt stressad men jag försäkrar att det är lugnt det kommer att ta lång tid det här. När vi kommer fram till sjukhuset släpper maken av mig vid huvudentren och åker och parkerar bilen. Jag står och pustar vid en stor blomkruka och några förbipaserande tittat undrande på mig. Lyckas ta mig in och sätta mig på en bänk innan för dörrarna tills maken kommer tillbaka.

Vi kommer upp till förlossningen och ringer på klockan och blir strax insläppta. En barnmorska möter oss och tittar forskande på mig och frågar sedan känns det som om du har krystvärkar? Jag svarar att ja, det gör banne mig det... Hon frågar om jag klarar att gå själv in till förlossningsrummet men väntar inte på att jag ska svara utan får tag på en brits runt hörnet som hon själper ner mig på och sedan bär det iväg i korridoren och in på ett rum. Jag blir snabbt överlyft på ett förlossningsbord och omklädd i sjukhusskjorta. klockan är nu 16.40 och jag är öppen 7 centimeter. Barnmorskan läser igenom mitt förlossningsbrev och ska sedan kolla om det har hänt något mer, då är klockan 16.50 ochjag får en värk och vattnet går rakt över hennes skor! Sedan går det fort, jag ser barnmoskan springa mot dörren och hammra på larmknappen för att få in en undersköterska sedan frågar hon mig om jag hänger med i vad som händer och jag svara ja. 16.55 får jag krystvärkar och 16.57 kommer Lukas utfarande. Barnmorskan hade svårt att hålla sig för skratt för hon fick fånga honom som en amerikansk fotboll när han kom ut. Han kom som en raket sade hon. Därav namnet raketbebisen

Och idag fyller världens bästa Lukas ett år!

Dela födelsedag

Det ser ut som att grabbarna kommer att få dela födelsedag.

Var hos BM i morse med kissprovet (som var helt rent) och efter det gick jag och Linus en kort vända på stan och fixade lite småärenden, tyckte att samandragningarna kändes mer än vanligt men brydde mig inte så mycket om det förräns jag insåg att jag måste andas mig igenom dem. Då gick vi hem och ringde maken och barnvakten.

Inte nu!!!

Vakande tidigt i morse med ont i halsen och en känsla av att hela huvudet skulle sprängas =(

Inledde dagen med att gråta en skvätt för att dagsljuset gjorde så förbannat ont i ögonen.

Har pimplat honungsvatten hela dagen så det halsonda gav med sig fort men däremot är jag ruggigt täppt(are)* i näsan, har rinnsnuva och känner mig supermosig. Hoppas att det går att vila bort fort för jag har ingen lust att föda barn i det här skicket.

*Är konstant täppt i näsan när jag är gravid, var det med Linus och är det nu oxå.

Snart redo

Jag är snart redo för lillebrors ankomst

• Lillebror rättvänd och fixerad - check!
• höja botten på spjälsängen och bäddat den - check!
• Köpa spjälskydd - check
• bädda med plastad frotte i min säng - check
• packa BB-väskan (nästan färdigt)
• skriva förlossningsbrev - påbörjat
• storstäda - check
• tvätta bebiskläder - check
• Köpa fredsgåva till Linus från lillebror - check
• Förbereda inför Linus födelsedag
• Lämna över styrelsearbete till någon annan - check!

Aurora samtal

Jag har varit på Aurora-samtal idag oxå. Det var lite av en besvikelse, jag hade förväntat mig att vi skulle sitta ner i lugn och ro och tillattbörja med gå igenom min förra förlossning och sedan prata igenom vad det är som oroar mig men istället blev jag invisad i ett kallt otrevligt rum och fick förvisso berätta vad det är som oroar mig (värkstimulerande dropp, långdragen förlossning, ännu trasigare svanskota) Men när jag började prata om min förra förossning för att försöka minnas om det var något annat som bekymrade mig så skyndade barnmorskan på mig och försökte avbryta. Efter 15 minuters samtal försöktte hon avrunda genom att ge mig komplimanger för min fina mage och att jag var som skapt för att föda barn. Hon sade att hon skulle skriva in det här som jag sagt i  min   journal  och att jag kunde be min BM att skriva ut det sedan. Jag lyckades dra ut på santalet några minuter till och sedna gick vi ett varv på förlossningsavdelningen och kollade men det hela var över på mindre än 30 minuter och jag kände mig rätt snuvad på konfekten när jag gick därifrån även om det var skönt att få säga hur jag kännde.

Trögstartad

Nu i helgen har "kicken" över att jag faktiskt har genomfört en förlossning kommit... med facit i hand så är det ju ändå en rätt häftigt upplevelse. De flesta brukar väll få den här kicken direkt efter förlossningen men för mig tog det då nästa 7 veckor innan den slog till.

Förlossningen del 2

00.00 öppen 5 cm

01.00 öppen 6 cm

Maken får täcke och kudde och lägger sig och sover i förlossningsängen.

02.45 fortfarande öppen 6 cm

03.00 Jag får värkstimulerande dropp och kampen mellan mig och barnmorskan börjar... jag ber henne konstant att sänka och hon smyger och höjer det. Droppet intensifierar värkarna något fruktansvärt och jag vill inte vara med längre! Jag svär mig igenom värkarna... när det intensifieras övergår jag till att kvida. Jag har innan sagt åt maken att om jag börjar gapa och skrivka så får han säga åt mig att vara tyst men det går inte att låta bli. Men jag ylar åtminsonde inte i högan sky.

04.15 öppen 7 cm

07.00 öppen 10 cm ÄNTLIGEN! Jag får extra sulfenta i EDA:n

Hela natten tjatar barnmorskan om att jag ska upp och gå och jag vill inte, mina ben är som kokta spagettisar och knäna skakar som kastanjetter.

Jag har fått nog frammåt morgonen och säger till barnmorskan att jag inte orkar mer och får till svar: det vore väll synd om det skulle bli kejsarsnitt nu? Och jag tänker att det vill jag skita i!!

Hela natten servar maken mig med nyponsoppa och vätska ända fram till krystvärkarna börjar då jag är alldeles för rädd för att kräkas och vägrar att drick någonting vilket leder till att jag blir totalt uttorkad.

Frammåt morgonen / tidig förmiddag börjar man inse att jag snart inte orkar mer så en läkare tillkallas för konsultation...

10.45 Krystvärkarna börjar... Jag ligger på sidan och varje gång jag får en krystvärk så ska barnmorskan vara med och lyfta på mitt ben för att underlätta för barnet och varje gång vill jag mörda henne!

Jag flyttas över till förlossningssängen och jag krystar allt jag orkar för varje värk. Under en av värkarna känner/hör jag hur det knäpper till i nedre delan av ryggen. När huvudet är halvvägs ute kommer ingen mer värk och jag känner hur det bränner, jag tänker att fy fan jag krystar ändå! till sist kommer en ny värk och bebisen slinker ut.


11.12 Lillprins Bus föds och precis som min vän A har sagt så POFF är ALL smärta borta och det enda som existerar är min bebis. I samma ögonblick som de lägger upp honompå min mage så säger barnmorskan att han har stora fötter! Jag minns att jag tänkte att det var konstigt att han inte var kladdig, han var bara blöt.

11.25 barnmorskan ber mig att krysta igen för att moderkakan ska komma ut och jag tycker att jag tar i obetydligt men det räcker tydligen för moderkakan är ute.

Jag blir bedövad och ihopsydd och tillbakaflyttad till sängen.

Lillprinsen undersöks och kläs på

vi får den obligatoriska fikabrickan och blir lämnade ensamma en stund.

Innan vi får åka upp till BB så måste jag amma, kissa, få blodtrycket kollat och så måste livmodern börja dra ihop sig. Det tar en lång stund innan jag klarar av att stå på benen tillräckligt länge för att ta mig ut till toaletten men det går till sist med hjälp av ett gåbord.

När alla checkpunkter är avklarade blir vi uppkörda till BB

Förlossningen del 1

Detta är ingen rosaskimmrande historia och jag är inte säker på att jag hade velat höra den när jag fortfarande var gravid men jag behöver ändå skriva ner den för min egen skull. Sedan ska man ju komma ihåg att allas upplevelse av förlossningen är unik.

Men för den som vill läsa kommer här min historia...

9.30 Vid kontrollen på förlossningen visar det sig att jag är öppen 3 centimeter så de tycker att vi kan åka hem en stund om vi vill... de tycker att jag ska röra på mig och inte sitta stilla. Jag minns att jag tänkte att yes!, det här är klart innan kvällen... redan öppen 4 centimeter. Jag får väga mig oxå och väger in på 72 kg.

När vi kommer hem börjar jag få värkar... jag klockar dem med contraction master till att de kommer var fjärde minut och håller i sig mellan ½-1 minut. Jag kopplar på TENS-apparaten som funkar hyfsat bra.

Strax efter lunch ringer vi min lillasyster och ber henne skjutsa upp oss till sjukhuset igen. Jag känner att det är lika bra innan värkarna blir för starka.


Vi blir inskrivna och får ett rum, jag konstaterar att den där förlossningsvideon de visade på föräldrautbildningen nog var lite romantiserad... det här rummet är SPARTANSKT! varken fåtölj eller sacosäck syns till...

Jag undersöks och är öppen 4 centimeter. Man kopplar CTG-kurva och jag fortsätter att använda min TENS.

20.00 Fortfarande bara öppen 4 centimeter. Jag börjar andas lustgas och det är UNDERBART! nog för att jag har hört att lustgas är bra men HALLÅ! Lustgas är min bästa vän!

Här någonstans får jag en morfinspruta som verkar jättebra.

22.00 öppen 5 cm.

23.00 Nu börjar jag tycka att det gör jävulskt ont och ber om mer morfin men det får jag inte... barnmorskan föreslår EDA istället, jag är fortfarande lite skeptisk till den men efter en stund bestämmer jag mig för att något mera måste jag ha så det får väll bli EDA då.

23.35 Narkosläkaren en ung kille kommer för att lägga EDA och jag minns att jag mitt i alltihopa tänkte att det måste vara samma läkare som min vän P tyckte var så snygg... Det meckas en stund med edan och det visar sig sedan att de var tvungana att sticka mig två gånger för att den första slangen var det stopp i... detta brydde sig inte nålrädda jag nämnvärt mycket om, jag hade ju min lustgas =)

Pratat med förlossningen

Jag pratatde med förlossningen för en liten stund sedan för att se om de vill att vi kommer in för kontroll fastän vattnet redan har gått och det vill de. Så vi åker upp och så får vi se om vi kommer hem idag igen eller inte.

YES!

04.54 - Jag vaknar av att vattnet går...

Sammandragningar

Nog för att jag har haft mycket sammandragningar de senaste veckorna men ikväll är det verkligen extremt. De gör inte ont, är bara intensiva och drar liksom neråt.

Jag litar inte på att det betyder något men hoppas kan man ju alltid =)

Nehe!

Det har inte hänt ett dugg i natt... det är nog bara att inse att den här bebisen kommer inte att komma ut frivilligt. Det är lika bra att jag förlikar mig med tanken på att det kommer att krävas igångsttning och blir glatt överaskad om det ändå skulle starta naturligt.

Utmanat ödet

Idag har jag verkligen utmanat ödet...

Jag och maken har varit nere på stan och sprungit och så har vi varit till ikea och handlat ett skötbord*. På vägen hem från ikea stannade vi och handlade mat, och när vi kom till kassan upptäckte vi att vi hade glömt äggen så jag småsprang tillbaka till kylavdelningen och hämtade ägg och tillbaka till kassan. Mellan turen på stan och ikea hann jag dessutom med en ordentlig gråtatack oxå.

Sedan var vi över till ett par kompisar och fikade och nu har vi precis kommit hem därifrån.

Så om det inte händer något i natt så är det bara att inse att bebis inte tänker komma ut frivilligt.

* På grund av platsbrist hade vi inte tänkt ha något skötbord men idag så satt vi och pratade lite och kom fram till att det kan nog vara rätt bra att ha ändå så jag hittade ett hörn där det fatkiskt kan stå om man sätter hjul på det så att det går lätt att flytta. Problemet är bara att benen på skötbordet är för smala för att sätta hjul på så nu har jag bytit in en påse bullar mot lite spillvirke hos ett par kompisar som håller på att renovera sitt hus så att vi kan modifiera lite, jag lovar att lägga in en bild när det är färdigt =)

BF+7

Och inget att rapportera...

TENS

I dag har jag varit och provat ut en TENS-apparat* till förlossningen.

Den jag fick slutade naturligtvis att fungera så jag fick en äldre version, men jag hoppas att den fungerar lika bra...

Vi fick lära oss att koppla ihop dem och så fick vi testköra dem på armen, det känndes ungefär som när fingrarna håller på att domna bort... killar liksom.

På vägen hem stannade jag vid hjälpmedelsbutiken och köpte kontaktplattor till apparaten för sådana får man stå för själv om man ska ha appartaten till förlossning. Men vi fick låna två plattor för att testa apparaten uppe på sjukhuset... kunde vi inte ha fått dem?? De kommer ju ända att slängas. *töntigt*

* Transkutan Elektrisk Neuro Stimulering (om jag inte minns helt galet) För att göra en lång historia kort så kan man säga att den skickar ut små små elchocker som triggar igång bedövningsmekanismer i kroppen.

Pratat med Barnmorskan

I natt har jag sovit, upppallad med 14 kuddar men iallafall =)

Jag har inte haft några mer värkar ännu bara sammandragningar och så känner jag mig fortfarande mörbulltad så maken fick åka till jobbet idag.

Jag ringde för säkerhetskull och pratade med barnmorskan nu på förmiddagen och hon tyckte att det var jättespännande att min kropp övade. Hon bekräftade också mina misstankar om att det är träningsvärk jag har i sidorna. Hon tyckte att jag skulle äta ordentligt och vila så att jag orkar när det drar igång men att jag inte skulle bli besviken om det tar flera veckor till.

Synsk??

Förra våren läste jag på Hannas blogg om en sajt där man kunde registrera värkarna, man tryckte på en knapp när värken började och så igen när den slutade. Jag tyckte att det var ett lite smart sätt att ha koll på hur täta värkarna är.

Igår kväll bestämde jag mig för att leta reda på den eller en liknande sajt... på Hannas sida fungerade det inte att leta inlägg bakåt så jag lade in en fråga i ankomstgruppen på AFF istället och fick en länk som inte fungerar *suck* Istället satte jag mig och googlade lite och hittade åtminstonde ett program som man kunde annvända.

Klockan 4 i morse vaknade jag och gick upp för att gå på toaletten, jag tycket att det gjorde ovanligt ont att ta sig ur sängen men tänkte inte mera på det utan stapplade iväg till toaletten och tillbaka igen halvt i koma. När jag har lagt mig igen är det nästan omöjligt att hitta ens en dräglig ställning att ligga i eftersom magen gör ont och ryggen känns trött, dessutom mår jag illa. Efter 20 minuters bökande bestämmer jag mig för att gå upp och röra lite på mig, kanske är det bara bebisen som ligger på fel ställe och som flyttar på sig om jag rör mig lite grann...

Det känns som om jag blivit överkörd av ett tåg! Magen är stenhård och värker, ryggen molar och så mår jag illa. När magen och ryggen tar en paus så leker bebisen hela havet stormar och hela magen går i vågor. Jag som trodde att A, bebisen skulle bli lugnare när den har fixerat sig. B, bli väldigt lugn när värkarna börjar. Det verkar som om jag är grundlurad.

Jag vankar runt en stund och "klappar" magen, föröker yoga-andas för att slappna av i kroppen vilket faktiskt hjälper. Efter en stund sätter jag mig i en av våra underbara fåtöljer med en kudde bakom ryggen och försöker vila lite... jag lyckas tillochmed nicka till en kort stund.

Värken i magen och ryggen börjar mer och mer påminna om mensvärk, likaså illamåendet. Däremot så saknar jag de där pauserna som det påstås att man har mellan värkarna (om det nu är det det är) jag tycker bara att det går ont överallt hela tiden.

Vid 5,40- konstaterar jag att maken inte kommer att få åka till jobbet idag, åtminstonde inte ännu på några timmar. Vid 6-tiden tassar jag in till honom och stänger av alarmet på klockan och säger att han kan sova en stund till för han får inte åka till jobbet idag, åtminstonde inte ännu. Han fattar till att börja med inte vad jag pratar om utan tror nog att jag skojar med honom. Jag förösker krypa ner i sängen igen vilket gör ONT! vår mjuka säng klarar inte av att ge stöd åt mina 11 extrakilo. När jag har lyckats baxa mig ner i sängen får jag världens anfall av frossa och ligger och huttrara och skallrar tänder. Jag klarar inte av att ligga i sängen särskilt länge utan går upp och vankar en stund till och går sedan in och sätter mig mot väggen i fotändan av sängen och pratar med maken som nu börjar inse att det kanske faktiskt är någonting på gång.

Jag växlar mellan att vanka omkring, sitta i fåtöljen och försöka sitta i den alldeles för mjuka sängen.

Vid 7.30 somnar jag i fåtöljen och lyckas sova till strax innan 9.00 då jag väcker maken och säger åt honom att ringa till jobbet. Vid det här laget har det lugnat ner sig, jag mår inte illa och har inte heller särkilt ont mer än när jag försöker resa mig... Jag är mest trött.

Resten av förmiddagen har det varit ganska lugnt, jag har likadana sammandragningar som jag har haft de senaste veckorna, är öm i "ljumskarna" och har svårt att gå upprätt. Det känns ungefär som dagarna efter äggplocket. Dessutom känns det som om jag har stora blåmärken på sidorna av magen.

Är det här ett falsklarm eller är det något på G? Det lär visa sig. Jag lovar att rapportera om det händer någonting.