Så efter en tids maktkamp (han suger på händerna, jag stoppar in nappen) och en del elaka tankar ifrån min sida (jag har skänkt både lök och citron på hans händer både en och två tankar) så fick jag nog igår när han började bli röd om händerna av allt snuttande och tog till ett annat snällare knep... VANTAR!
Sonen tittar på mig, suckar och försöker ett par gånger med vantarna på att suga på händerna men konstaterar ganska snabbt att det inte är så smaskigt med ludd i munnen.
Han må vara envis, men gissa vem han ärvt det efter?
2 kommentarer:
Han är verkligen JÄTTESÖT!! Och vantarna var oxå gulliga...
Eller hur är det bättre att dom suger på napp än att dom säger på tumme/händer... händer/tumme går ju inte att ta bort men det går det ju med napp den dagen det är aktuellt...
Ja, visst är han söt! *mallig mamma*
Det är så jag resonerar oxå... Dessutom är det inte så roligt med en ledsen bebis med skinnflådda händer.
Skicka en kommentar