Sidor

fredag 8 juni 2007

Det blev konsert!

I går morse vakande jag även då med huvudvärk. Brevid mig i sängen vaknade även världens gladaste sprattlis (sonen).

Vi gick upp och dagen gick medans jag mer och mer bestämde mig för att stanna hemma. De andra tjejerna hörde sig för om de kunde hitta någon som ville följa med i mitt ställe men ingen kunde med så kort varsel.

Maken skulle iallafall komma hem tidigt utifall vi skulle komma på någon bra sista minuten lösning... strax innan hans tåg skulle gå smsade han och berättade att det var problem med tågtrafiken på grund av en kontaktledning, ett par minuter senare visde det sig att hans tåg var inställt. Jaha, tänkte jag då kan jag ändå inte följa med tänkte jag så då är problemet löst... Men när jag pratade med maken i telefonen så sade jag till honom halvt på skoj att annars så får jag ta med mig Linus upp i egen bil och så matar jag honom precis innan konserten och sedan åker ni hem. Maken tyckte att det var en bra idé så efter att jag hade ringt och pratat med Linda för att försäkra mig om att jag inte var en komplett dåre som tänkte låta sonen åka tur och retur stockholm bara för att jag vill gå på konsert (vid det här laget litade jag inte längre på mig själv och mina ideer) så blev det bestämt att så gör vi!

Sagt och gjort, strax innan 18 begav vi oss mot huvudstaden och Globen, sonen sov nästan hela vägen i bilen, han var lite sur i tunneln innan vi kom fram till globen för där gick det SAKTA men annars så gick det jättebra! Framme vid Globen ammades sonen och lämnades sedan över till sin pappa för hemfärd. Förutsättningarna hade inte kunnat vara bättre, sonen var fortfarande på STRÅLANDE humör och dessutom mätt.

Vi missade förbandet, men kom i lagom tid för att hinna köpa förfriskningar (läs mineralvatten) och sätta oss till rätta innan Il Divo klev på scenen. När de började sjunga fick jag gåshud över hela kroppen, det var verkligen maffigt!

Efter någon timme fick jag sms ifrån maken att de var hemma och att bilresan hade gått bra, sonen hade sovit nästan hela vägen hem oxå.

Jag kom hem strax efter midnatt och det visade sig att allting hade gått jättebra, maken hade förökt att ge honom ersättning vid 22-tiden för att han var lite gnällig men han vägrade att äta den (envisa unge!) sedan hade han somnat en liten stund senare.

Så i slutändan löste sig allt till det bästa!

3 kommentarer:

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Klart att du inte är en dåre! Barnen klarar av det mesta verkar det som, så länge de får vara med mamma eller pappa. Och det fick han ju hela tiden!

Lita på dig själv, jag tror att du (och maken) är de bästa föräldrar sonen någonsin kan få!

Kramar

Fröken Isakson sa...

Det var jättekul att du hängde med och lilla Linus mös ju nästan hela vägen till stockholm :).

Linda sa...

Kattmamman - Tack! ibland känner jag mig skvatt galen som släpar med honom land och rike runt =)

fröken isaksson - ja, det var jättekul och det gick ju över förvänta bra att ta med Linus =)