Man kan tycka att jag borde ha vant mig vid det här laget... han är ju trots allt 10månader gammal. Men det har jag bevisligen inte =)
Jag drabbas fortfarande av WOW-det-bor-en-bebis-i-vår -lägenhet-och-han-är-min uppenbarelser. Ett litet krypande tre-tandat monster som älskar att riva sönder alla papper som kommer i sin väg. som vaknar klockan fyra på morgonen efter att ha sovit på tvären mellan mig och hans pappa och tycker att det är världens naturligaste grej att sitta i sängen och låta pfrrrrr brrrrr blrrrr i en timme.
Jag är så glad att han finns i mitt liv, mitt aldeles egna lilla monster!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar