Det är inte alls llika roligt att vara gravid den här gången som det var när jag väntade Linus. Alla funderingar på inköp till bebisen ger mig ångest och ont i magen, även de mest nödvändiga sakerna som tex en bilstol som är högst nödvändig för att kunna transportera en bebis på ett säkert sätt. Men jag försöker ändå att glädjas och ibland köpa små saker.
Jag hade jättesvårt för att börja använda mammakläder den här gången för att det kändes bara som att jag försökte skylta med min graviditet i förtid även fast de vanliga kläderna satt så tajt att jag mådde konstant illa av det.
Jag sover illa på nätterna oxå, eller egentligen sover jag inte illa men jag drömmer. Intensiva drömmar som jag oftast inte kommer ihåg inehållet i, bara känslan. Kommer jag ihåg inehållet så är det anntingen väldigt konstigt eller handlar om sorg och besvikelse eller ilska.
Vad det hela beror på vet jag till stor del, det handlar dels om att jag känner skuld för att det gick så lätt att bli gravid båda gångerna. Det faktum att jag kämpade i 3,5 år innan Linus kom och gick igenom ett par pergokurer och en full IVF räknas inte i sammnahanget. Lillebror i magen känns lite som ett infall, ungefär som att man får för sig att åka till kumla och köpa korv bara för att man inte har någonting bättre för sig. Bara att vi fick för oss att åka till Falun och stoppa in ett embryo istället. Nu var det ju inte riktigt så utan det föranleddes ju av en del planerande och ägglossningstestande och så men ändå, känslan är sådan. Jag VET att det inte gör alla de som fortfrande inte lyckats gladare men jag känner ändå så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar