Det finns mycket jag skulle vilja skriva om. En del jag skulle behöva skriva om för att slippa ha det surrande i mitt huvud hela tiden men jag vågar inte, sanolikheten att någon som har någonting att säga till om i frågan ska hitta hit är väldigt liten men man vet aldrig och jag törs inte chansa. Och jag vet egentligen inte hur mina känslor skulle kunna påverka deras beslut men ändå.
Så istället går jag omkring med en bisvärm i huvudet och är periodvis så stressad att jag skulle kunna kräkas av det enorma adrenalinpåslaget. Inte särskilt hälsosamt men jag reagerar så när jag känner mig låst och inte kan styra över saker och det är så det är nu. Jag kan inte göra ett jota mer än att sitta och vänta. Vänta på att andra ska fatta beslut. Det enda jag kan göra är att ringa en mellanhand som vissa gånger lovar gult och gröna skogar och andra gånger kapar mig vid fotknölarna.
Det handlar inte om några alvarliga saker egentligen, det handlar inte om liv och död, fängelsestraff eller något annat hemskt. Jag VET att det kommer att lösa sig men det är ändå jobbigt eftersom det känns som om det aldrig får något slut.
nåja, nog svammlat om detta för tillfället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar