Jahaja...

Det finns mycket jag skulle vilja skriva om. En del  jag skulle behöva skriva om för att slippa ha det surrande i mitt huvud hela tiden men jag vågar inte, sanolikheten att någon som har någonting att säga till om i frågan ska hitta hit är väldigt liten men man vet aldrig och jag törs inte chansa. Och jag vet egentligen inte hur mina känslor skulle kunna påverka deras beslut men ändå.

Så istället går jag omkring med en bisvärm i huvudet och är periodvis så stressad att jag skulle kunna kräkas av det enorma adrenalinpåslaget. Inte särskilt hälsosamt men jag reagerar så när jag känner mig låst och inte kan styra över saker och det är så det är nu. Jag kan inte göra ett jota mer än att sitta och vänta. Vänta på att andra ska fatta beslut. Det enda jag kan göra är att ringa en mellanhand som vissa gånger lovar gult och gröna skogar och andra gånger kapar mig vid fotknölarna.

Det handlar inte om några alvarliga saker egentligen, det handlar inte om  liv och död, fängelsestraff eller något annat hemskt. Jag VET att det kommer att lösa sig men det är ändå jobbigt eftersom det känns som om det  aldrig får något slut.  

nåja, nog svammlat om detta för tillfället.

Minus

Jag har ju kört ett race med omtentor här i höst som inte har gått så där jättebra. Efter lite prat med nya klasskamraterna och massor med peppande från deras sida blev jag motiverad till att faktiskt göra ett försök att få skriva tentorna igen i höst och kanske kunna fortsätta läsa med den här klassen resten av utbildningen eller åtminstonde fram till nästa föräldraledighet om jag skulle få den turen.

Så i slutet på förra veckan började jag forska i saken och det visade sig att den här tentan som jag var arg över har det åter besstämts att man behöver bara skriva om den delen som man inte klarat, jag fick mail av adjunkten att jag bara hade en del kvar att skriva och tyckte då att det kan vara värt ett försök att skriva den i höst.

Bara att börja kämpa igen, mailar hit och dit, besöker diverse personer på expeditioner och blir bollad runt runt runt ingen vet någonting och ingen vill ta ansvar. Den ena måste kolla med den andra som vägrar säga någonting innan den har pratat med den tredje osv osv.

Jag har inte energi till det här! Redan nu är jag på god väg att ge upp och vänta tills i vår ändå även fast jag VET att jag skulle kunna klara det. Jag har gjort det förr men just nu orkar jag inte tjafsa mera, jag vill bara ha lite lugn och ro!!!

Diskmaskinen

Jag har ju glömt att raportera, den dök upp i fredags som utlovat... Tur för dem det!

Självklart!!

Jag borde ju ha insett vid det här laget att om man vill ha någonting gjort så ska man göra det själv!

Vi har köpt ny diskmaskin och bestälde hemkörning av nämnda diskmaskin. Någon gång mellan 13 och 17 idag skulle den dyka upp... strax efter 17 ringde jag kundtjänst och efterlyste maskinen, blev informerad om att butiken skulle kolla var den var och ringa tillbaka till mig...

Butiken ringer tillbaka och meddelar att maskinen hämtades ut 11 i morse och att de borde vara på ingång med den närsomhelst...

17.30 ringer en kille ifrån budfirman och berättar att de är korta på folk och har GLÖMT att köra ut den! Han undrar om det går bra att komma imorgon och jag går med på det. Efteråt är jag lite arg på mig själv för att jag inte kräver någon kompensation för klanandet utan bara går med på att de kommer en dag för sent.

Tro nu för guds skull inte att det slutar här!

vid 18.20 ringer samma kille upp igen och berättar att det har kört ihop sig lite till, de har inte fått rätt färg levererad utan tre vita (vi skulle ha en rotstfri)... SUCK! De kan får hem en ny maskin till på fredag och köra ut den fredag eftermiddag.

fortsättning föjer på fredag...

Till saken hör att vi i början av året köpte ny säng och den gången skulle vi oxå få sängen hemkörd och det var samma visa då, leveransen skulle ske någon gång mellan två klockslag och när det sista hade paserat ringde jag och undrade var vår säng var och fick då till svar att den inte skulle levereas föräns en vecka senare. Men den gången fick leverantören jobba över och snällt köra hem vår säng till oss för vi hade redan gjort oss av med den gamla.

Fötter och dagis

Jag tänket komma med en liten lägesrapport angående mina fötter och Linus dagisplats.

Om vi börjar med dagisplatsen så ringde jag tillbaka ett par dagar senare och då hade den kommit fram och ytterligare ett par dagar senare fick jag en väldigt specifierad köbekräftelse. Nu ät det bara att hålla tummarna och vänta.

Och så över till fötterna. Jag var hos sjukgymnasten och han hittade som vanligt en låsning någonstans i ryggen som han med glädje tog sig ann. Jag tror att han är lite sadistiskt lagd om jag ska vara ärlig. Han sade att "ryggknakandet" skulle ge effekt på fötterna efter 3-4 dagar. En vecka senate hade jag inte märkt någon effekt så jag ringde vårdcentralen igen och de ska skicka remisser för provtagning.

Fortsättning följer...