Studierna

Min kurs slutade i fredags. Jag passade även på att prata med studievägledaren i fredags om hur jag ska gå vidare nu med tanker på hur illa det har gått med tentorna under hösten.

När jag slog mig ner inne hos henne och förklarade hur frustrerande det känns att jag har stått och stampat på samma ställe i flera år kom tårarna, så välbehövligt men kanske inte så passande. Det känns helt överjävligt att ha slösat bort halva hösten till ingen nytta när jag istället hade kunnat skola in Linus på dagis i lugn och ro och tagit tag i resttentorna i vår eftersom jag ändå blir tvungen att ta studieuppehåll för att fixa dem ändå.

Hon tyckte att jag skulle läsa de teroretiska* delarna av nästa kurs under våren och göra praktiken till hösten men hon skulle ta upp mitt fall i studiesociala komiten f(ör jag vet inte vilken gång i ordningen, det känns som jag är uppe där var och varannan termin) för att se om jag kan få dispens för att gå ut på praktik utan att ha fixat den tentan som går sist.

Nyss kom mailet från henne, jag får fortsätta i nästa termin och får därmed dispens för den sista tentan. Jag borde vara själaglad men jag vet inte riktigt vad jag ska känna. Den här hösten har mitt självförtroende fått sig en rejäl smäll och just nu tvivlar jag på att jag fixar att både läsa den nya kursen och ta igen den gammla.

Jag måste sova på saken och ringa studievägledaren i morgon.

Just det, jag har fått godkänt på den där lilla restuppgiften som jag inte viste att jag hade.

*Jag får tydligen läsa de teoretiska delarna men inte göra praktik inna jag fixat resttentorna.