Sidor

fredag 30 januari 2009

Hysterisk unge, rutten fläskfile och näsblod eller inlägget som aldrig tog slut

Det låter väll som en suverän uppladdning inför en lugn fredagkväll?

Efter att ha varit och utnyttjat lite öppningserbjudanden på krauta passade vi på att åka förbi tuna park och fika, när vi nästan har fikat färdigt får Linus frispel och ska till varje pris ta av sig sina snickarbyxor. Vi avsluta snabbt fikandet och går därifrån, försöker mig på att gå in i en butik vilket till en början verkar gå bra men efter en kort stunde urartar det igen i raseriutbrått över att byxorna fortfarande sitter kvar på kroppen... Där och då ger vi upp och inser att någonting står inte rätt till så vi går till bilen istället.

Middag är bra att äta så vi tänkte laga mat. God mat, bakad potatis och fläskfile med god sallad till. Potatisar in i ugnen, bönor kokas till salladen och allt är frid och fröjd. Potatisarna är halvfärdiga och det är dags att ta sig an fläskfilen, klipper glad i hågen upp förpackningen och en doft av avlopp letar sig in i mina synnerligen igentäpta näskanaler. Avvaktar några sekunder och tänker att rått kött luktar illa men jag vet också att det kan lukta väldigt skumt när man öppnar saker som varit vacumförpackade, efter att ha avvaktat en minut och bett maken (som även han är tvärförkyld och utan luktsinne) lukta han också inser jag att vi ska nog inte äta den här filen. Surar och börjar rota i frysen efter andra alternativ. Hittar ett par kycklingfileer och börjar tina dem...

Här mittialltihopa börjar Linus blöda näsblod! Toppen! Försöker lugna ledsen Linus som INTE vill ha papper trykt i ansiktet hela tiden och vill inte sitta hos pappa. Byter matlagning mot ledsen Linus och försöker lugna och trösta, blodet rinner överallt.

Sent om sider har näsblodet gett med sig och kycklingen är färdig och bakpotatisen är mer än färdig. Försöker se till så att alla i familjen har fått i sig åtminstonde lite mat.

Efter middagen placeras det stackars blodiga barnet i badet och jag röjer av middagsbordet, lagom tills det är färdigröjt och barnet är rent igen så är maken liiite för noga med tvättlappen och blodet forsar igen. Tjoho! Upp med sonen ur badet, trösta, lugna, torka, klä på. Tar Linus i famnen och sätter mig framför Lets Dance och friden sprider sig igen.

I en reklampaus försöker jag kolla någonting på datorn (minns inte vad) när Linus vill att jag ska följa med honom ut i köket och när jag inte kommer på sekunden när han har tänkt sig så bli han arg och gissa vad? Blodet sprutar igen! Bara att plocka upp arg unge som blir ännu argare för att blodet rinner igen och han måste ha papper i ansiktet igen och han har glömt vad han ville ha i köket men kommer ihåg att han var arg. Hej och hå! När jag återigen har fått stopp på blodbadet ser sonen ut som Hannibal Lecter och badet någon timme tidigare är totalt bortkastat. Här övergår jag i curling-mode och går med på sonens minsta vink för att slippa ytterligare ett blodbakd i kväll vilket resulterade i att jag och Linus och vår stora fotpall nu är täckt av yogurt efter att han fick äta yogurt själv framför tvn. Men han blödde iallafall inget mer näsblod.

Har ni haft en lugn och skön fredagkväll?

4 kommentarer:

Paprika sa...

Haha, ja jämfört med din så. Men visst är det ofta så, att allt händer samtidigt. Hoppas lördagkvällen kompenserar upp fredagens elände :-)

Madde sa...

Satan, insåg just att den fläskfilén jag köpte samtidigt som dig ligger i frysen.

Den vi åt upp, köpte jag lördagen efter, samma sort iofs, men kanske annat datum?

Gissa om jag kommer vara skeptisk den dag vi ska tina den.. :-)

Linda sa...

Paprika - Lördagen blev bättre även om maken hade ställt rödvinet i kylen =)

Madde - Jag kan tänka mig det. Jag har ju den andra ligger i frysen och jag hade ju dessutom kvittot med mig igår, det låg i påsen =/

Chissra sa...

Arga ungar känner jag igen... då vet man att man lever ;)
Vissa dagar är så där verkligen. Skönt att läsa ett så hjärtligt inlägg!!