Längtan är stor

Längtan efter ett syskon till Linus är stor. Jag förtränger det för det mesta men på sista tiden har den börjat skina igenom. Häromdagen när jag var nere och kollade på rean på stan och letade kläder till Linus och gick och kikade på barnavdelningen så kom jag plötslgt på mig själv med att ha vandrat in på babyavdelningen och stod och klappade på ett litet plagg i en storlek som Linus sedan länge vuxit ur. Igår kväll när jag skulle borsta tänderna fick jag syn på min lilla bola och längtan blev ännu lite större.

Men även om längtan är stor så är jag rädd för att försöka igen, jag intalar mig att det inte gör lika ont så länge vi inte aktivt försöker. Så länge våra små eskimåer finns i frysen i falun finns det hopp. Men om vi skulle starta upp processen igen och börja använda de små och det skulle visa sig att de inte klara upptiningen eller inte vill fästa eller... då skulle allting bli så mycket jobbigare. Men självklart så hoppas jag ju att jag som genom ett mirakel ska bli gravid spontant de gånger som vi har fått till det någorlunda i anslutning till ägglossning. Men jag är inte sugen på att börja ha sex efter almanacken igen heller, chanseran att det ska lyckas är för små.

När vi bestämmer oss för att det verkligen är dax att ta tag i saken så kan jag tänka mig att ge det ett par månader med almanackesex men inte mer.