När raketbebisen kom till världen

Jag tänkte att jag skulle berätta sagan om när raketbebisen kom till världen.

På morgonen vid 10-tiden var jag och Linus förbi MVC för att lämna urinprova och efter det gick vi ner på stan för att uträtta några småärenden. När vi kom hem igen hade jag ganska ordentliga samandragningar men reflekterade inte så mycket över det föräns jag insåg att jag var tvungen att andas mig igenom dem. Bestämde mig då för att ringa hem maken för säkerhetsskull. Jag fixade lunch till mig och Linus och vi åt i väntan på att maken skulle komma hem.

Maken kom hem vid 14-tiden.

Vid 15-tiden börjar samandragningarna att kännas ganska ordentligt men jag är fortfarande övetygad om att det kommer att ta tid, det gjorde det ju med Linus... Jag ringer iallafall förlossningen och berättar hur läget ligger till och de säger att det är ganska fullt så det är bra om jag kan vara hemma så länge som möjligt men att jag är välkommen när jag känner att jag inte víll vara hemma längre.

Mina småsyskon kommer förbi och hämtar upp Linus för att ta med honom på bio.

Vid 16-tiden känner jag att jag åtminstonde vill åka in till förlossningen för kontroll och vi packar ihop det vi ska ha med oss och går till bilen precis innan jag kliver ut genom dörren hemma känns det som att jag får en krystvärk men jag tänker att det måste vara inbillning.

På väg till sjukhuset råkar vi ut för två(!) stopp pga att tåg ska passera, maken börjar nu bli lätt stressad men jag försäkrar att det är lugnt det kommer att ta lång tid det här. När vi kommer fram till sjukhuset släpper maken av mig vid huvudentren och åker och parkerar bilen. Jag står och pustar vid en stor blomkruka och några förbipaserande tittat undrande på mig. Lyckas ta mig in och sätta mig på en bänk innan för dörrarna tills maken kommer tillbaka.

Vi kommer upp till förlossningen och ringer på klockan och blir strax insläppta. En barnmorska möter oss och tittar forskande på mig och frågar sedan känns det som om du har krystvärkar? Jag svarar att ja, det gör banne mig det... Hon frågar om jag klarar att gå själv in till förlossningsrummet men väntar inte på att jag ska svara utan får tag på en brits runt hörnet som hon själper ner mig på och sedan bär det iväg i korridoren och in på ett rum. Jag blir snabbt överlyft på ett förlossningsbord och omklädd i sjukhusskjorta. klockan är nu 16.40 och jag är öppen 7 centimeter. Barnmorskan läser igenom mitt förlossningsbrev och ska sedan kolla om det har hänt något mer, då är klockan 16.50 ochjag får en värk och vattnet går rakt över hennes skor! Sedan går det fort, jag ser barnmoskan springa mot dörren och hammra på larmknappen för att få in en undersköterska sedan frågar hon mig om jag hänger med i vad som händer och jag svara ja. 16.55 får jag krystvärkar och 16.57 kommer Lukas utfarande. Barnmorskan hade svårt att hålla sig för skratt för hon fick fånga honom som en amerikansk fotboll när han kom ut. Han kom som en raket sade hon. Därav namnet raketbebisen

Och idag fyller världens bästa Lukas ett år!