Jag har under en tid nu känt att jag inte trivs med min wordpress blogg så jag funderar på att damma av den här igen. Kanske trivs jag bättre med att skriva här.

Nattbloggning

Nästan varje kväll när jag har gått och lagt mig så skriver jag långa blogginlägg i huvudet innan jag somnart och ibland överväger jag att gå upp och skriva ner dem men jag gör sällan det.

Ikväll tänkte jag göra ett försök att rensa hjärnan INNAN jag kryper ner under täcker men då vill inte hjärnan vara med och jag sitter bara och tittar på tangenterna...

Suck! jag vet ju att det finns massor med tankar där inne som vill komma ut. Om skolans vara eller icke vara, tentor, avundsjuka, sorg och längtan. Framför allt avundsjuka och längtan...

Arrgh!!

Är det någon som vet varför original texten försvinner när man uppdaterar ett mobilinlägg???

eller snarare den blir så liten att den inte går att se och det spelar ingen roll hur mycket man blåser upp den så fortsätter den att vara pytteliten och inte synas.

Såklart!

Självklart är även jag, precis som många andra bloggare nyfiken på vilka ni är som fortfarande läser, mina bryderier i inlägget innan kanske inte ens är befogade för det är ingen som läser längre eller så läser ni via RSS.

Hursomhelst lämna gärna ett tassavtryck.

Bloggtankar

Jag har lite probelm med hur jag ska förhålla mig till bloggen och bloggandet. Jag har svårt att hitta en balans i bloggandet, var på skalan jag befinner mig, om jag ska skriva om ytliga saker som händer varje dag eller om jag ska vara pretto och bara skriva när jag har någonting insiktsfullt att komma med. Svaret där är väll att jag ska skriva det jag känner för vilket alltså kan bli hela skalan. Jag bloggar ju ändå för min egen skull och för att jag vill få feedback på mina tankar.

Jag har även vissa probelm med hur mycket jag ska lämna ut mig själv. När jag var barnlös och ledsen gav jag blanka den i vem som läste för det var så otroligt viktigt och skönt för mig att få blogga av mig om mina tankar och känslor. Men någonstans på vägen har jag börjat bli feg. Jag tror att det började efter ett inlägg jag skrev om att jag hade sett en annan bloggare på stan. I en av komentarerna till det inläggetr stod det att en person brukar se mig på stan och undrade om den skulle ge sig till känna på något sätt? Om du fortfarande läser så är svaret nej. Det gav mig en tankeställare om hur liten staden är som jag bor i.

Jag har tänkt tanken att börja skydda vissa inlägg men det skulle inte hålla i längde för hur vet jag att lösenordet inte hamnat i fel händer iallafall. Då tror jag nog mer på att göra som Åsa funderade på och starta en ny blogg under ett annat namn. Jag ska åtminstonde göra mig lite mer anonym för dem som inte redan hittat hit.

Ett annat dilemma är att det är numera många av mina vänner som läser min blogg, Och ibland behöver jag bara ösa ur mig saker i bloggen utan att för den skullen bli nerringd med frågor om hur jag mår eller mötas av medlidsamma blickar nästa gång vi ses. Vill jag prata så hör jag av mig. Annars är det fritt fram att skriva en rad i bland komentarerna.

Så nu nog med bloggtankar för stunden.

Mobbad

Vår internettupkoppling har fungerat lite som den själv vill den senaste veckan efter att vi bytte till stadsnätet och de stunder det har fungerat så har man inte fått välja själv vart man ska surfa. Tradera går bra men blogger gick inte alls igår kväll.

Så istället för att blogga fick jag knarka tradera istället.

Blivande bloggare??

Japp! Killen har inte ens fyllt ett år och har redan en egen dator.

Häromdagen hörde jag datorn säga; En blogg är en dagbok på nätet. Tack för att du berättade det för mig!