eller en olycka kommer sällan ensam.
Idag ringde jag till rektorn på förskola nummer två för att se hur Linus låg till i turlistan där med en förhoppning om att få ett lugnande besked där.
Det fick jag inte... Istället sade hon att han förhoppningsvis kan få plats på tredjehandsalternativet men det var inte säkert. Här någonstans började jag känna att nu orkar jag inte mer. Jag vill verkligen inte ha tredjehandsalternativet, vet inte ens varför jag satte upp det på listan.
Jag känner mig gråtfärdig och lyckas inte riktigt hålla rösten stadig utan rektorn hör att gråten är nära och försöker lugna mig med att det kommer säkert att ordna sig. Men att det är väldigt fullt på dagisen just nu. Hon skulle titta på kölistan och återkomma om ett par dagar, har jag inte hört någonting i nästa vecka ska jag ringa igen.
När jag lagt på luren bryter jag ihop och gråter. Det här är inte roligt!! Allt pga den där förbannade dagisansökan som försvann.
Jag försöker intala mig att dagis spelar väll inte så stor roll, MEN det gör det ju. Linus ska faktiskt tillbringa väldigt många timmar där. Hur ska jag kunna koncentrera mig på skolan om han inte är på ett bra dagis?
Efter ett samtal med en bravän känns det lite bättre men inte bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar