Falsk trygghet

Ända sedan jag gjorde illa svanskotan har jag kännt mig ganska lugn inför förlossningen eftersom ett av de största orosmomenten har varit just att bryta svanskotan igen och nu är den ju anntagligen redan av. Men så idag så slog det mig att det är ju faktiskt sex veckor kvar till beräknad förlossning och går jag över tiden den här gången oxå så kan det ju bli ännu mera och eftersom de flesta frakturer brukar läka på 6-8 veckor så kommer ju den här oxå att vara någorlunda läkt tills dess, även om jag hade ont betydligt längre förra gången.

 Hursomhelst så har den hunnit börja läka och om den nu är intryckt upp till 1,5 cm som läkaren sade så känns det ju som att chansen är rätt stor att barnet på sin väg ut kommer att trycka tillbaka den igen vilket orsakar en ny fraktur eller åtminstonde bryter upp den nuvarande halvläkta. Och då är jag tillbaka där jag är nu igen och hur många gånger kan man flytta svanskotan i olika riktiningar innan jag får permanent ont?

Jag får helt enkelt ringa BM i morgon...

En sväng till förlossningen

Efter att ha städat och fxat hela dagen fick jag vid niotiden rätt ont i magen och en del sammandragningar. Drog slutsattsen att jag överansträngt mig och lade mig i soffan och tittade på tv. Vid midnatt bestämde jag mig för att försöka sova bort värken och gick och lade mig och somnade rätt fort.

Vaknade vid två-tiden och kunde inte somna om, dels för att det var ett sabla liv nere på gatan och dels för att magen fortfarande gjorde ont. Efter en stunde bestämde jag mig för att gå upp en stunde och gjorde så. Satte mig vid datorn och svarade på ett mail och tänkte sedan titta lite på tv men insåg att sammandragningarna nu var uppe i 6-7 stycken på en timme så det är nog bäst att ringa förlossningen (BMs order om de överstiger 3 på en timme). De tycket att jag skulle komma in på en koll.

Funderade en minut på om jag skulle ringa och väcka min lillasyster och be henne stanna hemma med Linus så maken kunde följa med men tycket att jag nog kan klara mig själv så jag informerade maken och läget och gav mig iväg. Började dock undra om det var ett misstag att åka själv när jag var på väg till bilen och det gjorde ordentligt ont i magen.

På förlossningen togs det CTG-kurva och gjordes utltraljud, allt såg bra ut. Bebisen var vild och livmoderhalsen längre än 4 cm (den ska vara längre än 3cm) så allt var frid och fröjd. Fick order om att åka hem och ta det lugnt och komma tillbaka om det inte ger med sig.

Medans Jag låg med CTG-kurvan så funderade jag på vem av mina systrar jag skulle muta att städa lägenheten inför hemkomsten om det skulle dra igång på riktigt nu och så oroade jag mig för att jag inte skulle få träffa Linus på jättelänge med en förtdidigt född lillebror.

Nu är jag hemma igen och känner mig rätt mörbultad, ska försöka ligga i soffan och titta på tv tills jag har smält vad som hänt de senaste timmarna och blivit trött igen.

Aj aj!!!

Blåsorna i munnen är fortfarande kvar och ackompanjeras nu sedan igår kväll av ett fruktansvärt halsont. Jag har vaknat varje gång jag har försökt svälja inatt så sedan 40 minuter tillbaka är jag nu vaken och väntar på att klockan ska bli 8.00 så jag kan ringa till vårdcentralen.

Linus är iallafall piggare, bara den envisa hostan som dröjer sig kvar.

Uppdatering; Självklart fick jag inte komma dit utan ska äta ipren var 4:e timme dricka mycket och undvika folksamlingar. Det är bara ett virus...

AJ! AJ!

Jag har åkt på en inflamtion eller något i min högra axel. Det gör ont halvägs ner på ryggen och ut i armen. Dessutom suger den musten ur mig rent allmänt så jag är jättetrött och vill bara sitta i soffan under en filt och titta på film.

Tur att Linus kan leka lite själv och att maken är hemma och kan avlasta.

Nyps och rivs

Linus har på sista tiden börjat med att allt mer nypas och rivas (jag vet, skyll mig själv som inte klipper naglarna) och dra i håret.

Det har gått så långt att jag STARKT överväger att klippa av mig håret.

Jag vet att det här är kvarlevor ifrån aporna och att det i vissa fall är tecken på kärlek men ibland håller jag på att bli vansinnig! Och jag kan ju inte direkt skälla på honom.

Han får ju alltid tag på de ställen där det gör mest ont! Håret i nacken, huden på halsen eller på insidan av överarmarna.

Mycket skummt!!

Igår drabbades jag återigen av begynnande mjölkstockning i mitt högra bröst (alltid höger!!) Jag fattar inte att det bara drabbar höger sida hela tiden, om jag skulle bli kall borde det drabba båda. Dessutom är det sonens favoritsida att äta på så det beror inte på det heller.

Trotts att jag värmde med vetekudde och försökte pumpa ur med bröstpumpen så ville det inte ge med sig.

Jag uppmärksammade att jag hade en liten vit prick på bröstvårtan, precis som en blåsa med mjölk i. Sent igår kväll när jag inte kom på något mer att göra för att höva mjölkstockningen så stack jag hål på blåsan och döm om min förvåning när mjölken började rinna... Jag gjorde ett nytt försök att pumpa ur och nu gick det utan problem!

Kan det verkligen vara så att vissa mjölkgångar mynnar ut på ett visst ställe på bröstvårtan? Jag trodde nog mer att bröstvårtan var som en munstycket på en vattenkanna men jag kanske är korkad...

Dessutom

Är jag på väg att få mjölkstocckning igen för tredje gången på en månad och i samma tutte.

MORR!