mera ångest

Självklart handlar det här mycket om mig och om vad jag vill i livet.

Jusst nu vet jag inte riktigt vart jag är på väg eller varför. Det är ingenting som känns självklart eller riktigt.

efter att ha läst någon artikel i en föräldratidning om att man ska fundera på om man är nöjd med sitt liv under föräldraledigheten börjar jag så klart utvärdera mitt liv och vart jag är på väg och jag är fortfarande jättesugen på att jobba på neonatalavdelning men det är inte praktiskt genomförbart så jag får snällt hålla mig till min arbetsterapeututbildning. Det blir nog bra...

Jag menar, jag måste ju vara en duktig medborgare och plugga färdig och böra jobba och betala skatt och göra rätt för mig!

Jag har bara så svårt att se att jag någonsin kommer att lyckas bli färdig med mina studier, speciellt eftersom de under min nuvarande mammaledighet har hunnit göra om utbildningen så mycket att jag kommer att vara tvungen att läsa en termin extra. Jag hoppas ju att jag ska få vara mammaledig en gång till och vad ska då inte hinna hända nästa gång?

Urk! Jag bara svammlar en massa i ett desperat försök att få ut alla tankar ur huvudet.

Jusst nu strutsar jag och kör huvudet i sanden... djupt ner i sanden. där jag inte kan se den stora bunden med platsanvisningar som arbetsförmedlingen har skickat mig. Eller där jag kan förtränga att jag har en restuppgift som skulle ha varit inlämnad för länge sedan. Eller att Linus börjar på dagis om tre veckor.

Jag har inte ens lyckats förmå mig att svara på mail ifrån ett gäng underbara tjejer som ska träffas i helgen. Jag får helt enklet hoppas att det blir fler gånger och att jorden snurrar lite långsammare då.

Istället gömmer jag mig och städar och hoppas att städandet av lägenheten på något sätt ska lyckas sortera alla mina tankar och känslor.

Orkar inte

Hela dagen har jag gåtto ch filat på inlägg i mitt huvud. saker som jag behöver få ut ut mitt huvud. Jag tänkte att det skulle kännas lättare om jag skrev ner dem... MEN när kvällen kom och linus väl hade somnat så fastnade jag med att leta efter templates till bloggen som sedan inte går att instalera... eller så är det bara jag som är inkompetent. Efter det kollade jag mailen och sedan började rss-en signalera att det trillade in nya inlägg i bloggarna så då läste jag dem istället och nu är klockan snart halv ett på natten och jag är rätt mosig i huvudet så jag får göra ett nytt försök i morgon (eller egentligen senare idag).

God Natt!

Inte ensam

Jag ligger sanslöst efter med läsandet av vissa bloggar men vartefter jag läser ikapp inser jag att jag inte är ensam. Vi är flera som sitter i samma båt och det känns skönt att veta.

Jag ska skriva mer om det en annan dag men det handlar om att jag inte tycket att saker och ting är så peachy alla dagar.

Lycklig plats

När jag känner mig lite mopy som jag gör idag så drömmer jag mig bort, Jag drömmer mig bort till Miami och vår bröllopsresa. Långa promenader på stranden innan frukost och slappa stunder i hängmattan med mp3-spelaren

Jag blir så arg

Jag önskar att jag kunde låta bli. Att jag bara kunde ta ett djupt andetag och vara tyst. Låta bli. Men jag kan inte.

Obalans.

Obalans

Hela jag är i någon slags obalans. Jag får eksem som kliar av förlovnings och vigselringen. Håret är konstigt, läpparna är fnasiga. och huden är i oblans.

Jag som kan somna var som helst när som helst kan inte somna på kvällarna... Tanakarna far omkring som förvirrade humlor i huvudet.

SUCK!

På väg upp igen

Nu har jag varit nere på botten och vänt... Nu räcker det, nu tar jag mig i kragen och klättrar upp igen.

Idag har jag postat dagisansökan. Ett steg i rätt riktning...

Obalans

Idag har både jag och Linus varit i obalans...

Linus har varit klängig och kinkig hela förmiddagen och på eftermidagen antingen sov han eller storgrät. Han tillbringade större delen av sena eftermiddagen i ergon, halvsovande. Men trots att han var helt slutkörd så skulle han inte sova för natten utan gjorde så gott han kunde för att knäcka mitt näsben genom att fäkta och fara i sängen. Strax innan 21 lyckades jag åtminstonde få honom att somna för natten. PUST!

Själv har jag känt mig låg och folkskygg... troligen på grund av den sista tidens turbulens med efterföljande antiklimax.

Det kändes lite bättre efter en tur på byn med Anna och Linda och ännu lite bättre efter en stor kopp te och ett avsnitt av ugly betty medans Linusen sov i vagnen (utslagen av en överdos frisk luft).

Men jag känner att jag skulle behöva hyra in lite barnvakt och göra ett nappartag i lägenheten som fortfarande inte är helt i ordning efter flytten. Sedan skulle jag behöva lite egentid... få ta ett bad, kanske gå och klippa mig lite eller sitta i soffan och i lugn och ro läsa en tidning utan att någon (läs Linus) försöker göra pyttipanna av tidningen samtidgt som han gör en baklänges saltomotal ner ifrån soffan. Sedan är jag nog på banan igen

Jag är egentligen i en lycklig fas i mitt liv men jag är omgiven av en hel del olycka. Olycka som gör att jag bara vill dra ur telefonjacket och låsa dörren och sätta mig på golvet med Linusen och bara förlora mig i bebisbubblan och låtsas att världen runt omkring inte finns.

Jag har tillbringat så många år med att vara ledsen över olika saker att när jag väl är lycklig vill jag få vara lycklig ifred.

Jag skulle vilja omge mig med bara lyckliga människor och instalera ett filter i telefonen som gör att alla fula ord förvandlas till ljuv musik. Hat till kärlek.

Jag önskar ibland att jag kunde vara så egoistisk att jag kunde säga ifrån, säga att jag orkar inte lyssna orkar inte bry mig.

Men jag är inte så egoistisk.

Så min fråga blir då; Hur stöttar man utan att att bli en krycka? Utan att bli ett par stödhjul som rostar fast.